Vi är samhällsfarliga

Nu sägs det att vi sjuksköterskor är samhällsfarliga! Detta eftersom vi drivit fram en strejk! Hur kan vi vara samhällsfarliga, då vi inte ens är så viktiga att prioriteras mer i lön efter vår kompetens och ansvar?
Jag har funderat ganska mycket och kommit fram till att ett av de största problemen till att vi har den lön vi har är att " Vi sjuksköterskor är snälla människor" samt att vi sjuksköterskor har svårt att "sätta fingret på vad vi egentligen gör i vårt arbete", att allmänheten inte har koll på vilket stort ansvar vi egentligen har. Många tror fortfarande att vi är doktorns hjälpreda, att vi inte har ett självständigt arbete.
Alltför många vet inte heller skillnaden mellan en undersköterska och en sjuksköterska. Senast i går fick jag frågan av en manlig vän - vad är du, undersköterska eller sjuksköterska? När jag väl hade svarat sa han - men vad är egentligen skillnaden?
Nå, i bland blir det frusterande att samtala med människor utanför vårdsektorn, när det inte förstår ämnet till grund och botten.

I natt har jag och min kollega talat om oförklarliga saker, sådant som har hänt, sådant man inte kan förklara eller undrar hur det kunde komma sig. Bland annat om det här med sådant som händer i livets slutskede. Men också om sådana bagatella situationer som att man tänkte på en person nyligen och i nästa sekund dyker han eller hon upp i kassan intill på konsum. I bland tror jag lite att livet är förutbestämt. Men samtidigt tror jag även på att det är man själv som styr över hur ens väg ser ut framför, kanske inte alltid, men väldigt ofta. För satsar man exempelvis inte på något kommer man ju inte heller någon vart.